Jag har hittills försökt att fånga och beskriva de tre olika organisationskulturer vi lever med inom ett universitet:
- Den kollegiala kulturen
- Förvaltningskulturen
- Managementkulturen
Min poäng är att dessa tre kulturer samtidigt är verkande i alla miljöer inom universitetet. Det uppstår en form av spänningsfält mellan dessa och ingen inriktning är bättre än de andra. När organisationskulturerna balanserar varandra blir det som bäst. Det underlättar mycket om man är medveten om komplexiteten och lär sig att manövrera därefter.
Beroende på vilken institution, fakultet eller avdelning man tillhör kan någon av organisationskulturerna kännas starkare än de andra. Det växlar också över tiden och mellan olika lärosäten. Eftersom jag själv genom åren bytt jobb rätt ofta så har jag tydligt upplevt dessa skillnader mellan olika akademiska miljöer.
Jag har också noterat att man som individ kommer att agera olika beroende på vilken organisationskultur som är den dominerande. I vissa befattningar har jag starkt värnat den kollegiala kulturen, i andra har jag funnit anledning att verka för mera management o.s.v.
Var finns du själv i ”spänningsfältet” och hur är det på din institution/fakultet/avdelning?
Det är inte heller så enkelt att lärare och forskare genomgående vill ha mer kollegial kultur och tjänstemännen mera förvaltningskultur. Tvärtom har jag slagits av att många prefekter och dekaner har en förkärlek för administrativa frågor och byråkratisk ordning.
Om man jämför nyare högskolor med äldre universitet så är managementkulturen mera närvarande i högskolemiljöerna och de kollegiala- och förvaltningskulturerna inom universiteten.
Slutsatsen är att det inte finns något rätt eller fel i dessa frågor. Det lönar sig inte heller att förneka de olika krafter som samtidigt verkar i den miljö man befinner sig. Om man i stället förstår och accepterar komplexiteten så blir det både lättare och roligare att jobba i vår bransch.